Sanningen om Sverige - En mycket intressant bok

Hej vänner och kära läsare!

Nu på kvällen tänkte jag ta och ta upp en mycket intressant bok, nämligen: "Sanningen om Sverige - en antologi om jobben som försvann".

I denna mycket relevanta bok så börjar Mats Ögren med ett klokt förord, då han lyfter fram att:

"Sakta men säkert har arbetsmarknaden - och därmed hela det svenska samhället - genomgått en revolutionerande förändring som påverkar oss alla. Jobben har seglat upp som den viktigaste frågan för väljarna efter att vården tippat listan under åtta år. Vad ska svenskarna arbeta med i framtiden? Vem ska betala välfärden när jobben blir allt färre? Hur ska vi komma ur den onda cirkeln?".

Problemen i Sverige beskriver Mats Ögren som så att:

"Hjulen snurrar för fullt i den svenska ekonomin men den snabba tillväxten efter 1993 har i mycket liten utsträckning varit jobbskapande. Studerar man relationen mellan tillväxt och sysselsättning under åren 1980-2004 uppvisar Sverige till och med ett negativt samband. Vi kommer sist på listan av alla länder inom OECD i fråga om hur många arbetstillfällen en ökad bruttonationalprodukt ger. Sverige har alltså blivit världsmästare i det som kallas jobblös tillväxt. Många arbetstillfällen har flyttat till låglöneländer. Globaliseringen, en kombination av teknisk och stora länders övergång till marknadsekonomi och frihandel har mycket kraftigt ökat den tillgängliga arbetskraften på världsmarknaden. "Vi står mitt i en utbudsschock". Det gäller inte bara enklare arbeten utan även de med högt kvalificerade.

Dessutom försvann många arbetstillfällen vid nittiotalets sanering av den svenska ekonomin. Så här skriver professor Aleksander Perski: "Cirka 500.000 personer i den offentliga sektorn och 150.000 i den privata drabbades av reduktioner på hel- eller deltid. Och fortfarande tolv år senare befinner vi oss i efterräkningar av detta chockartade sätt att rädda den svenska staten från en ekonomisk kollaps. Den jobblösa tillväxten, globaliseringen och saneringen, allt detta sammantaget har skapat en arbetslöshet vars storlek och permanens är omtvistad. Siffror på allt från 8 procent till 24 procent har nämnts i debatten. Försöker man räkna samman hur många personer det är som av olika anledningar inte går till ett arbete en vanlig dag blir bilden minst lika förvirrande. Om man tar de som betecknas som "ej sysselsatta" enligt Statistiska centralbyrån blir det 1.2 miljoner människor. Men då ingår till exempel inte den stora grupp studenter som hellre vill ha en anställning än att plugga.

Allt detta sker till mycket höga kostnadader för samhället. Att försörja över en miljon människor på detta sätt kostar årligen 121 miljarder kronor eller 4.8 procent av BNP, enligt Jan Nygren, socialdemokrat och före detta vice statsminister. Av varje hundralapp i skatt går 43 kronor till bidragssystemen. "Dessa utgifter utgörs inte bara ett hinder för de välfärdspolitiska ambitionerna utan också för tillväxtskapande investeringar", kommenterar han.

En ny samhällsklass har skapats - bidragstagarna. Bristen på ekonomisk trygghet är skriande hos dem. En och halv miljon svenskar saknar helt sparkapital och 145000 hushåll lever på en inkomst under socialbidragsnormen". (Ögren red. 2006:7-9)

Vad är då orsaken bakom det här?

Här resonerar Mats Ögren som så att:

"Att Sverige hamnat i detta läge beror på att själva målet för politiken har förändrats.
Full sysselsättning har ersatts av låg inflation, skriver Göran Greider: "Persson är surrad vid masten. Och än värre: han har själv gett order om det". Men, Konjunkturinstitutet gör en motsatt bedömning: sjunker arbetslösheten under 4.4 procent, stiger inflationstrycket. Socialdemokraternas politiska mål är alltså oförenliga. Flera skribenter anser att tröskeln in på arbetsmarknaden har blivit oöverstiglig. Kraven på arbetslivserfarenhet och specifik kompetens har blivit mycket höga. Unga akademiker vittnar om hur det går tusentals sökande på en enda AMS-praktikplats. Lagen om anställningsskydd (LAS) kritiseras också av flera skribenter för att hålla svaga grupper utanför. "Man skapar trygghet för dem som redan har jobb, men man tänker inte på dem som står utanför arbetsmarknaden", säger nationalekonomen Bertil Holmlund". (Ögren red. 2006:10-11)