MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER I EUROPEISKA UNIONEN
I den nyaste versionen av boken "Europarättens grunder" så skriver Professor Ulf Bernitz och hans kollega Anders Kjellgren om mänskliga rättigheter i Europeiska Unionen, och de resonerar som följer:
"Skyddet för de mänskliga rättigheterna är numera starkt förankrat inom EU och rymmer olika grundläggande rättsprinciper. Som redan nämnt blev EU:s rättighetsstadga – stadgan om de grundläggande rättigheterna – bindande rätt genom Lissabonfördraget. Stadgan har samma rättsliga värde som fördragen (artikel 6.1 FEU), ingår alltså i primärrätten och ligger därmed på högsta nivå i normhierarkin.
Härutöver är det fastslaget i unionsfördraget (artikel 6.3 FEU) att unionen ska, som allmänna principer för unionsrätten, respektera de grundläggande rättigheterna såsom de garanteras i Europakonventionen och såsom de följer av medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner". (Bernitz & Kjellgren. 2010:126)
Vad gäller EU:s grundläggande rättigheter, den så kallade "rättighetsstadgan" så resonerar samma författare som så att:
"Rättighetsstadgan ska iakttas när unionsrätten tillämpas. I linje härmed riktar den sig till EU:s institutioner och till medlemsstaterna till den del dessas domstolar och andra organ tillämpar unionsrätten (artikel 51.1 stadgan). Medlemsstaterna är alltså skyldiga att respektera de grundläggande rättigheterna enligt unionsrätten vid genomförande av EU:s rättsakter. Stadgan medför emellertid inte några nya uppgifter eller befogenheter för unionen och ändrar heller inte de befogenheter och uppgifter som fastställs i fördragen (artkel 6.1 FEU, artikel 51.2 stadgan). Stadgan blir alltså endast tillämplig i den mån en rättsfråga har en EU-aspekt, något som ju dock ofta kan vara fallet. (Bernitz & Kjellgren. 2010:129).
Likaså lyfter författarna fram att "Medlemsstaterna är skyldiga att ge stadgans rättigheter effektivt genomslag (se 5.7) och man får räkna med att rättigheterna i många fall kommer att anses vara skadeståndssanktionerade". (Bernitz & Kjellgren. 2010:131)
FAS 3 är "inte" frivilligt utan i "praktiken/verkligheten" tvång – därmed strider det mot både Artikel 4.2 i Europakonventionen och artikel 5.2 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna
Eftersom det i förordningen om Jobb och utvecklingsgarantin, och då särskilt FAS 3 används språkbruket "samhällsnyttigt arbete", så kan man väldigt lätt härleda detta tillbaka till Brottsbalken. Enligt Brottsbalken så kan man läsa att: "Samhällstjänst är en brottspåföljd som innebär att den dömde får villkorlig dom om denne går med på att utföra oavlönat samhällsnyttigt arbete.
Det utdömda arbetet kan variera mellan 40 och 240 timmar" (SFS 1998:604). Dvs, det måste finnas en dom som ligger till grund för samhällstjänst, och eftersom FAS 3 inte bygger på någon dom från någon opartisk "domstol" eller rättvis rättegång, utan på ett beslut från en myndighet, så finns det stor juridisk sannolikhet att FAS 3 i sin nuvarande utformning är olagligt. Att det dessutom finns ett "överklagandeförbud" i förordningen om Jobb och Utvecklingsgarantin som gäller just FAS 3, så kan man mycket enkelt härleda detta tillbaka till tidigare rättsfall och domar där Sverige blivit fällda i Europadomstolen med stöd av Artikel 6 i Europakonventionen.
Därför måste den svenska regeringen och Arbetsförmedlingen tillsvidare avbryta nya anvisningar till FAS 3. Det är nämligen viktigt att lagen följs till punkt och pricka och att vi först får ett antal prejudikat från både svenska förvaltningsdomstolar och ifrån Europadomstolen.
I den mycket väl ansedda juridiska referensverket "Mänskliga rättigheter i europeisk praxis" kan vi dessutom läsa att "Frågan vad som skall förstås med tvångsarbete och påtvingat arbete blev först föremål för bedömning av Europakommissionen i det så kallade Iversenmålet. Under åberopande av ILO:s praxis på området uttalade kommissionen i sitt beslut att begreppet tvångsarbete och påtvingat arbete karakteriseras av två omständigheter, nämligen: (a) att arbetet utförs av den arbetande mot hans vilja, och (b) att kravet på att arbetet skall utföras är orättfärdigt eller innefattar förtryck eller att arbetet innebär en påfrestning ("hardship") som skulle kunna undvikas". (Danelius.2002:88)
Min slutsats – mitt juridiska argument!
Med detta påpekat så kan jag rättsligt påpeka för Alliansregeringen , men även för Arbetsförmedlingen att "Förordningen om Jobb och Utvecklingsgarantin" inte får
tillämpas av handläggare vid våra Arbetsförmedlingar. Detta därför att då kränker
man Europakonventionen, och man bryter då också mot sina förpliktelser mot Europarätten
och de Grundläggande rättigheter som skyddas i EU:s stadga om de grundläggande rättiheterna.
Därför är det viktigt att Alliansregeringen omgående återtar denna förordning och att alla anvisningar som redan är gjorda till FAS 3 dras tillbaka, och att en rättsprövning görs av våra förvaltningsdomstolar med stöd av just Europakonventionen och EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna.
För, det är juridiskt viktigt att få ett eller helst flera "prejudikat" vad gäller om FAS 3 strider mot Europakonventione och EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, eller om FAS 3 är förenligt med Europarätten och därmed är i linje med Europakonventionen och EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. Vad som i första hand måste prövas rättsligt är om FAS 3 är förenligt med artikel 4.2 i Europakonventionen, och artikel 5.2 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, dvs om FAS 3 enligt Europarätten är att betrakta som "tvångsarbete och/eller annat påtvingat arbete" eller om så "inte" är fallet. Något annat som måste prövas rättsligt är om det "överklagandeförbud" som finns i Jobb och Utvecklingsgarantin är förenligt med artikel 6 i Europakonventionen, eller om så "inte" är fallet. Artikel 6 i Europakonventionen, handlar om rätten till opartisk domstol, och rätten att få sin sak prövad. Dvs det handlar om kravet på "effektiva nationella rättsmedel".
För, vi kan inte tumma på "rättssäkerheten", och därför är det viktigt att alla anvisningar till FAS 3 återtas omgående, så att varje enskilt fall kan prövas förvaltningsdomstolar med utgångspunkt från Europakonventionen och EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar